Oscar 6 månader!

Oj, jag glömde helt.

Oscar 6 månader idag. Grattis lillgubben!!

Här kommer en förlossningsberättelse från den dagen, den blev ganska lång...

-----------------------------------------------------------------------------------------------

På morgonen den 29 november 2008 vaknade jag vid 04- tiden på morgonen och kunde inte somna om. Hade en obehagskänsla i kroppen och låg och stirrade i taket. Jag hade gått över tiden och för varje dag som gick blev jag mer och mer deppig. Grinade typ varje kväll, fick inte sova på nätterna och var heelt slutkörd.

I alla fall så hade jag inte haft några tecken på att jag snart skulle föda, och nu låg jag där på morgonen och stirrade i taket. Vid 06- tiden så hör jag ett litet knäpp, och känner hur det forsar vatten i sängen. Jag flyger upp ur sängen och ropar åt mannen (som sov) medans jag springer in till toaletten. Mannen kommer upp och undrar vad som hänt och jag säger att vattnet har gått. Är du säker? frågar han. Kolla golvet! svarar jag och då ser han ett hav av vatten från sängen in till badrummet :)

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Mannen blir supernervös, klär sig, kokar kaffe och slår igång datorn. Jag blir glad och lite pirrig. Direkt börjar jag känna svaga värkar. Ringer mamma som är i stugan nio mil bort och meddelar att vi behöver barnvakt.

----------------------------------------------------------------------------------------------

Sen ligger jag i sängen i några timmar och lyckas somna om och sover fram emot nio- tiden. Värkarna kommer och går litegrann. Berättar för barnen som vaknat att bebisen skall komma ut idag och de blir jätteglada.

Vid 10 -tiden har jag duschat och ätit frukost och nu när jag står upp så börjar det göra ont.

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Vid halv elva kommer min mamma utan att vi har ringt efter henne och nu tycker hon, och mannen som är ganska nervös vid det här laget, att vi borde åka in, så då gör vi det.....
---------------------------------------------------------------------------------------------

Har 5 minuter mellan värkarna i bilen in till förlossningen.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Vi skrivs in kl 11.15 och barnmorskan skriver in alla uppgifter. Nu tycker jag det är ganska jobbiga värkar. Hon undersöker mig och jag är öppen en centimeter!! Gud så besviken jag blev!!. Värkarna gör trots det jätteont och mannen värmer rispåsar och jag står och hänger över ett gåbord. De hjälper inte ett dugg. Eller om jag säger så här, det hjälper ungefär lika mycket som att sätta ett plåster på ett brutet ben! :)

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Vi börjar med lustgas och nu kommer värkarna med bara någon minuts mellanrum. Jag hinner aldrig ta en paus och "vila" emellanåt. De kommer in med lunch men jag spyr när värkarna är för kraftiga och lustgasen är min kompis hela tiden. Värkarna kommer hela tiden med ca 1 minut emellan och jag tycker inte det är roligt längre. Blir ledsen och säger att trots att jag fött två barn förut, så kan jag inte det här. Frågar mannen varför vi skulle ha fler barn när vi hade två redan! :D.

Vrålar ibland i lustgas masken och hänger över ståbordet och flåsar... :/

-------------------------------------------------------------------------------------------------

När kl är 13.30 så skall barnmorskan gå och rapportera över till en annan barnmorska som skall ta över nästa skift Direkt hon går ut genom dörren så får jag krystvärkar! Hela tiden, igen och igen. Försöker säga till mannen att han skall ringa på klockan, men eftersom jag inte har någon bedövning så gör det så ont att jag inte kan prata.

------------------------------------------------------------------------------------------------

Tillslut fattar han och barnmorskan kommer tillbaka med sin kollega som skall ta över. Förvånade blir hon när jag har öppnat min från 1-10 centimeter på två timmar. Nu är det bara dags att krysta säger hon.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Jag håller emot eftersom det gör så jädrans ont, men kroppen verkar liksom av sig själv och barnet fortsätter nedåt. Efter en liten stund så säger det plofs, och hela ungen är ute. Jag trodde huvudet skulle komma sakta ut, men poff sa det, och sen låg Oscar på min mage. Vad hände!? frågade jag. Du födde visst barn svarade barnmorskan :)

------------------------------------------------------------------------------------------------

Lite slapp och medtagen var han, men piggnade till snabbt. Tittade på klockan och konstaterande att vi hade varit på förlossningen i 2 timmar och 45 minuter. Snabbt som sjutton gick det, men fasen vad ont det gör!

-----------------------------------------------------------------------------------------------
Här ligger jag och har eftervärkar och mår illa, så det blev inte mycket fikande för mig. Är dock ganska nöjd att det hela var över...

Oscar ca 1 dag gammal, sov hela tiden...

Oscar 4,5 månader senare..

Sex månader har gått och jag kan inte tänka mig hur livet var innan Oscar fanns. Grattis min fina lilla älskade lillgubbe!