Vi börjar såhär..

Plötsligt blev jag lite blyg. Fick lite ångest över mina nya blogg. Hur mycket jag ska berätta om mig själv. Det är liksom lite lättare här inne på uwis och company. Jag har så mycket jag skulle vilja skriva om, men törs man? Att berätta om barnen och hur vi lever vårt liv har aldrig varit svårt men att berätta om vad som bor i ens hjärta? Vad finns för tankar där? Ibland tror jag bara att man måste våga. Sen får vi se vad det blir av det hela..

Välkommen till min nya blogg som heter: I hjärtat på Uwis...

http://www.ihjartatpauwis.blogspot.com/

Om en vecka..

Jag har inte glömt bort att ni skulle få en länk till min nya blogg, det är bara det att jag sitter och funderar på om den nya bloggen ska vara öppen för alla eller lösenskyddad. Hmm.. får fundera några dagar till. Under tiden kan jag berätta att allt är bra med familjen. Mannen är på älgjakt, Oscar har avverkat några förkylningar, Linus tycker det är långa dagar nu när han går i fyran och Ida har varit på disco och vunnit danstävlingen :)

Det är också bara bra med mig själv. På jobbet är det hysteriskt mycket men jag försöker prioritera. Om en vecka åker jag, mamma och syrran hit:

http://www.nazar.se/mederresort

Gissa om jag längtar!! Så det är inte så synd om mig just nu :)

Kram!

Hej då Uwis och company.

Förra veckan började Ida första klass, Linus började fjärde och Oscar började dagis. Mina barn börjar bli stora. Med anledning av det och att jag har funderat en stund så har jag bestämt mig för att detta får bli mitt sista inlägg här på uwis och company. För även om jag älskar att berätta om mina barn och vad som händer runt omkring dem så vet jag inte hur de uppskattar att jag lägger ut deras liv för allmän beskådan. Det är alltså för barnen skull som jag väljer att avsluta historien om uwis och company. Det har varit roligt och barnen har gillat att läsa om det jag skrivit men jag tycker det räcker så här.

------------

Ida första skoldagen. Dem är bara nio stycken i hennes klass :)

Jag älskar att skriva och ta bilder så jag kommer därför att fortsätta med det på en ny blogg som kommer att berätta mer om Uwis och mindre om company. Hur den kommer att utformas och vad den kommer att innehålla får tiden utvisa.

Jag får passa på att tacka för intresset från er som följt familjen här på bloggen. Håll utkik så kommer en länk till nya bloggen inom kort.

Tack och massor av kramar från mig och barnen!

Hej hej!

Passar bara på att säga hej!

Här är det lite långt mellan inläggen just nu men vardagen har liksom ramlat över oss. Skola, jobb, dagis, fotbollsträningar och så åkte jag till Uppsala här i veckan. Maken , Linus och Ida passade även på att åka till fjällen för fiske, kantarellplockning och korvgrillning Det blev en intensiv vecka som alltid i vårt liv.

Oscar på sin pappas rygg vid fjolårets resa till fjällen. Lite dåligt väder men mycket svamp hittade vi då i alla fall..

Den här helgen är jag ensam hemma med Oscar och när han sover så försöker jag hinna undan lite här hemma. Ändå måste jag säga att det är lättsamt med bara ett barn. För även om Linus och Ida är stora och duktiga så är det kompisar och träningar som man ska skjutsa dem till. Eller om dem är hemma så är det en hel del tjat från min sida att dem ska plocka upp efter sig osv. Därför måste jag säga att det känns otroligt lugnt och skönt att slippa just det en helg. Men visst saknar jag dem också.

Lite förändringar kommer att ske här på uwis och company framöver. Jag har funderat ett tag och snart ska jag berätta vad jag menar. Men till dess får jag passa på att önska trevlig helg!

Stora kramar från mig och Oscar!

Sista dagen och en wokad älg.

Så var sista dagen av nio veckors ledighet avklarad. Oscar inskolning är över och på måndag börjar vardagen. Ida börjar första klass, Linus börjar fjärde klass, Oscar börjar på sitt nya dagis och jag börjar jobba. Det känns bisarrt att tiden gått så fort! Ändå har jag varit så priviligerad som får varit ledig så länge.
--------
Jag och Ida var idag och klippte oss så att vi ska vara fina till nästa vecka. Jag håller också på att prova ut lite nya glasögon men verkar aldrig kunna bestämma mig. Det är ju så himla svårt!
-------------
Lite bilder från igår; Ida och hennes kompis bakar maränger.
Maränger med strössel, kolasås och kanel tror jag någon maräng hade också.

Tjejerna väntar på att det ska bli färdigt i ugnen..

Här hemma håller vi på att äta upp vårt älgkött som vi har för mycket över i frysen. Snart är det älgjakt och då måste det göras plats i frysen för mera kött. Så igår blev det älggryta med kantareller och ikväll blev det wokat älgkött med kokosmjölk och en massa annat gott och ett naanbröd till. Det gick alldeles utmärkt att woka älgen.

Ute blev det plötsligt höst och nu är det jacka som gäller på kvällarna.

Det känns lite vemodigt att sommaren redan är över. Men jag försöker förtränga det och njuta av dem sista fina dagarna och hoppas på en härlig höst med många soliga dagar.

-----------

Men först ska jag njuta av att det är helg. Här blir det en lugn kväll med en film och lite chips och popcorn. Ha en bra helg och kram från oss!

2:a veckan.

Då börjar andra veckan av Oscars inskolning på dagis och jag vet inte riktigt vad jag ska säga än. Jag har inte lämnat honom ensam än. Det blir i morgon så vi får se hur det går. Man blir inte mindre nojig med tredje barnet verkar det som :)

Ida som tog hål i öronen förra måndagen har tappat sitt örhänge (som vi sedan hittade efter idogt letande) så det blir till att åka tillbaka till frisören och se vad vi ska göra nu. Hon har så ont i örat att jag inte får sätta tillbaka örhänget. Jag undrar hur detta ska gå.

I övrigt så har vi inte så mycket planerat. Ska försöka njuta av min sista vecka hemma. Lite bilder från i lördags kan jag bjuda på. Oscar och Ida kollar på Pippi Långstrump. Oscar har faktiskt blivit så stor att han kan sitta en liten stund och kolla tv nu. Med betoning på liten stund :)

Min ljuslockiga lilla kille. Själv har jag spikrakt hår så jag tycker det är så fint med lockigt!

(Kolla in morgonrocken A-K. Oscar älskar den)

---

Måste få passa på att säga Grattis till våra kompisar som gifte sig i lördags. I smyg bara sådär. Men god bröllopstårta blev vi bjudna på i går i alla fall :). Grattis Malin och Jocke!

---

Nu blir det kaffe. Kram kram!

Så här är det ..

Ibland undrar jag vilken bild jag ger av vår familj här på bloggen?Jag menar att det är mycket semesterbilder och sådant men mina barn är egentligen som barn är mest. Dem bråkar och skriker. Vi föräldrar blir ibland så less att vi önskar att vi vore någon annanstans. Vi blir sönderstressade av tjat, gnäll och bråk. Jag speciellt tål inte stress alls. Mitt hjärta rusar i 180 och jag blir ledsen och känner mig otillräcklig Känner mig som en dålig mamma. Ändå vill jag så mycket. Mycket mer än jag orkar med. Dessutom hatar jag att vara ineffektiv. Usch, så trist jag låter men det är verkligen så. Jag har svårt för att ta det lugnt. Men sedan jag fick Oscar har jag blivit mycket bättre. Jag försöker lyssna på kroppen. Om jag är trött, så kan jag gå och lägga mig. Även om klockan är mitt på dagen. Men ofta kör jag slut på mig själv. Bryter ihop, gråter och sedan så skrapar jag ihop spillrorna av mig och reser mig igen. Tänker att jag måste skärpa mig.

Det har jag gjort den här veckan. Varit supereffektiv, brutit samman och sedan kommit tillbaka. Det är inget ovanligt för att vara mig. Bara att jag kanske inte har berättat det så mycket här på bloggen. Det finns egentligen ganska mycket som jag inte säger här på bloggen om mitt liv. I mitt liv finns dödliga sjukdomar, sorg, missbruk och besvikelser. Men det finns även glädje, tre fina barn, underbara vänner, kärlek och en lycka över det som jag faktiskt har.

Jag känner ofta en tacksamhet över det jag har! Jag har mina fina, underbara och tjuriga barn. Att lilla jag kunde få tre stycken fina barn att älska! De ger mig styrka och de tar knäcken på mig ibland. Men det spelar ingen roll. Jag älskar mina tre skruttungar precis som dem är! Det är därför jag bloggar. För att inte glömma hur priviligerad jag är! och för att kunna gå tillbaka och tänka på att jag gjorde så gott jag kunde. Jag önskar bara att jag kunde inse det precis just då...