Så här är det ..

Ibland undrar jag vilken bild jag ger av vår familj här på bloggen?Jag menar att det är mycket semesterbilder och sådant men mina barn är egentligen som barn är mest. Dem bråkar och skriker. Vi föräldrar blir ibland så less att vi önskar att vi vore någon annanstans. Vi blir sönderstressade av tjat, gnäll och bråk. Jag speciellt tål inte stress alls. Mitt hjärta rusar i 180 och jag blir ledsen och känner mig otillräcklig Känner mig som en dålig mamma. Ändå vill jag så mycket. Mycket mer än jag orkar med. Dessutom hatar jag att vara ineffektiv. Usch, så trist jag låter men det är verkligen så. Jag har svårt för att ta det lugnt. Men sedan jag fick Oscar har jag blivit mycket bättre. Jag försöker lyssna på kroppen. Om jag är trött, så kan jag gå och lägga mig. Även om klockan är mitt på dagen. Men ofta kör jag slut på mig själv. Bryter ihop, gråter och sedan så skrapar jag ihop spillrorna av mig och reser mig igen. Tänker att jag måste skärpa mig.

Det har jag gjort den här veckan. Varit supereffektiv, brutit samman och sedan kommit tillbaka. Det är inget ovanligt för att vara mig. Bara att jag kanske inte har berättat det så mycket här på bloggen. Det finns egentligen ganska mycket som jag inte säger här på bloggen om mitt liv. I mitt liv finns dödliga sjukdomar, sorg, missbruk och besvikelser. Men det finns även glädje, tre fina barn, underbara vänner, kärlek och en lycka över det som jag faktiskt har.

Jag känner ofta en tacksamhet över det jag har! Jag har mina fina, underbara och tjuriga barn. Att lilla jag kunde få tre stycken fina barn att älska! De ger mig styrka och de tar knäcken på mig ibland. Men det spelar ingen roll. Jag älskar mina tre skruttungar precis som dem är! Det är därför jag bloggar. För att inte glömma hur priviligerad jag är! och för att kunna gå tillbaka och tänka på att jag gjorde så gott jag kunde. Jag önskar bara att jag kunde inse det precis just då...