För ett år sedan...

Tänk, vid den här tiden ifjol så var jag ganska nybliven gravid med Oscar. Det var sådär hemligt och man ville inte berätta för man visste ju inte om det skulle bli någon bebis. Jag jobbade och när jag kom hem på kvällarna så la jag mig på soffan och där låg jag typ hela kvällen. Jag mådde så otroligt illa hela tiden, som om man var magsjuk eller jätte bakfull dagen lång, och värst var det på kvällarna. Jag spydde och spydde!

När mannen jobbade kväll så hämtade jag barnen på dagis och skola och sen åkte vi hem och jag la mig på soffan och funderade över hur jag skulle kunna laga mat utan att spy. Linus som då gick i första klass fick många gånger fixa middag till honom och Ida själv.. med mina instruktioner förståss. Barn klarar mer än vad man tror, han stekte pyttipanna och Ida dukade bordet, dem var jätteduktiga!

Men efter ett tag så ledsnade barnen på att mamma hade "magkatarr" och bara låg på soffan hela tiden, så blev vi tvungna att berätta för dem ganska tidigt att de skulle få ett syskon. Jag tror jag var i vecka 8 då vi berättade.

Nästa dag visste alla fröknar och alla barn på skolan om det. På Ica i vår lilla by så visste dem om att jag var gravid! :)

Linus hade berättat för alla han mötte att han skulle bli storebror igen. Just då ville man bara försvinna från jordens yta ett tag, men det gick ju bra i alla fall, och nu sitter man här med en liten Oscar...

..som har ätit blåbärspure ...

Eftersom hela förra våren bara gick åt till att överleva dagen utan att spy, så känns det så otroligt skönt att den här våren kan man verkligen vara ute och njuta av den här tiden.....och dessutom är man ledig och får vara med charmtrollet Oscar på dagarna!

Just nu känns det som att det inte kan bli bättre...