Farväl mammaledighet!

Farväl 10 månaders mammaledighet, i morgon börjar jag jobba och mannen tar vid här hemma. Det känns dubbelt. För samtidigt som jag unnar mannen att vara hemma med Oscar så kommer jag sakna den här tiden oerhört. Ändå visste jag att det skulle gå fort, jag har ju gjort detta förut, men ändå, den här tiden får jag aldrig tillbaka.

Det jag kommer att sakna mest är nog våra förmiddagar, när vi har lämnat Linus och Ida på skolan. Klockan brukar vara halv nio då vi kommer hem. Jag och Oscar fikar tillsammans i lugn och ro. Oscar äter smörgås. Vid nio tiden är Oscar trött och vill sova. Vi lägger oss i dubbelsängen och kurar ihop tätt tillsammans. Oscar har sin snuttefilt och borrar in sitt lilla huvud i min hals. Hans små fingrarna leker lite med mitt hår, eller så stoppar han in dem i min mun och känner lite. Han suger på nappen och jag sniffar lite på hans mjuka bebishår. Efter några minuter sover han. Det finns inget i världen som kan slå den där lilla mysstunden på förmiddagen och den kommer jag sakna!

Jag är så tacksam för den här tiden, och för att jag började blogga. Genom bloggen har jag dokumenterat vår vardag lite, hur jag har känt och tänkt under den här tiden. När jag om ett tag undrar vad sjutton jag gjorde egentligen under min mammaledighet, så har jag bloggen att gå tillbaka till. Tack vare bloggen har jag fotat oerhört mycket (inte bara det som jag visar här) och pga av det så har jag en massa fina bilder på Oscar. Därför är jag tacksam för att jag har den här bloggen.

När folk frågar mig hur jag hinner blogga så tänker jag, hur hinner man egentligen något? Man prioriterar såklart. För mig har det varit viktigt att blogga för min egen skull, och något man tycker är viktigt hinner man med. Jag har skippat att sitta framför tv:n, jag har suttit uppe många nätter och bloggat och vetat att jag egentligen borde gå och sova istället. Jag har gjort det för att det varit viktigt för mig.

Jag kommer att fortsätta blogga men kanske ändrar den karaktär lite nu när jag kommer att jobba på dagarna. Det återstår att se.

Tack för att ni orkat läsa allt det här och för att ni kikar in hos mig ibland.

/Kramar Uwis