Om att hålla undan skiten...

Alltså jag fattar inte. Hur kan de se så djävligt ut hos oss jämt!!?? Jag fattar inte de barnfamiljer som kan ha så fint och undanplockat hela tiden. Hur gör de? Jag dammsuger (ja, mannen också och ibland barnen) hela huset en gång i veckan. Köket, hallen och allrum/tv rummet damsuger jag säkert 2-3 gånger i veckan. Toaletterna och handfatet skurar jag ca 2 gånger i veckan. Plockar leksaker, kläder, reklam/tidningar gör jag varje dag. Diskmaskinen går varje dag, likaså tvättmaskinen. Ändå...trots det, så har vi alltid disk på bänken. Leksaker överallt. Kladdiga handfat och toaletter som stinker piss. I hallen är det skor huller om buller tillsammans med grus, gräs, jord och annan skit.

Vad less man blir! Varför kan det aldrig vara rent hos oss? Är vi ovanligt skitiga av oss? Sänk kraven säger någon..och javisst kan man göra det, men det som måste göras då? Jag begriper inte hur en del kan ha det så välstädat hemma, jämt. Får inte deras barn leka inne?

Ida när hon har en kompis så sitter hon och klipper miljoner småbitar av papper, eller spiller ut pärlor, eller blöter ner badrummet när hon skall bada en häst osv. Linus har lego över hela rummet.

Tiden räcker inte till, och hur ska det då bli när vi jobbar båda två? Nu är jag ju ändå hemma och hinner göra lite saker på dagarna i alla fall.

Livet som tre barns familj är ganska hektiskt, och det enda sättet att få tillvaron att gå ihop är att någon måste jobba deltid. Ekonomin blir sämre, men å andra sidan kanske man hinner hålla undan skiten så att helgerna inte behöver gå åt till städning, utan att umgås med familjen istället. Det var väl ändå det som var tanken när man skaffade tre barn...att hinna umgås med dem, och inte bara städa jämt.

Fast ibland känns det som man inte gör annat...