Funderingar om att ha tråkigt..

Syrran var här ikväll och vi kom att prata om hur bortskämda dagens barn är! och då menar jag inte på saker utan på att det hela tiden skall hända något. Jag kan villigt erkänna att mina är likadana, för det skall hela tiden hända något. Aldrig en lugn stund. Det går liksom inte att ha tråkigt i fem minuter.

För är det tråkigt då får man höra det...alltså hur hemskt det är att det är sååå trååkigt!! ..och det retar mig. För jag kan förstå att mina barn inte kan fatta hur det var när jag växte upp med bara kanal ett och två på tv och ingen dator. Jag minns de gånger vi var på badhuset hela familjen eller då vi gick på bio, man var ju såå glad!

Ungarna idag är liksom blase. Att gå på bio är inget märkvärdigt och inte heller badhuset. Att få en glass på stan likadant. Det är roligt för stunden men sen när man kommer hem kan det fortfarande vara sååå tråkigt.

Det är sådana gånger jag blir så irriterad. Att det räcker så kort stund det roliga. De är bortskämda, det vet jag och jag har mig själv att skylla..men ändå retar det mig.

Vi har pratat mycket med våra barn om det här med att ha tråkigt...att det tillhör livet och att det får man stå ut med. Ibland måste vi fara och storhandla och barnen måste följa med...och det är tråkigt...MEN det är bara och följa med...utan att gnälla eller tala om hur less man är. För vi vuxna sitter ju inte och säger hur less vi är när vi sitter på bion och tittar på "Pettson och Findus"...

Nu låter det som att mina barn inte gör annat än att gnälla och så är det naturligtvis inte, det har ju fortfarande sin fantasi och hittar på saker. Men vi får påminna dem då och då att det faktiskt inte är så farligt att det inte händer något på en hel dag...de överlever det också...och kanske skulle det bara vara nyttigt för dem...

(En gammal bild på Linus och Ida som har gjort glasögon av gurkskivor. Vem har sagt att gurka behöver vara tråkigt ;)