tisdag 21 juli 2009

En historia jag aldrig glömmer..

Okej, jag skall inte hålla er på halster alltför länge :)

För att ni inte skall tro att jag lever något slags drömliv där allt är så underbart och perfekt så bjuder jag er på mina pinsamheter också...

För att ta den långa historian så börjar det på gröna lund för två år sedan. När en "lantis " som jag åker till stora staden Stockholm, så gör man allt för att inte verka alltför töntig, man låtsas som man vet vad man håller på med, och man tar på sig sina snyggaste kläder som man tror är det som är rätt att ha på sig i den stora staden.

För två år sedan var jag och min familj på gröna lund och jag hade tagit på mig mina finaste "gå på stan" byxor och en snygg topp till det. Kände mig ganska fin faktiskt. Det första som händer är att jag får snus på mina finbyxor när jag skall följa Ida på toaletten. En stor mörk fläck på rumpan som inte går att få bort! Men det slutar inte där för när jag 10 minuter senare står och tittar på mina barn som åker en karusell så skiter en måsdj**el mig på axeln så jag får en stor "blaffa" på min nya topp!!

På 15 minuter är jag totalt nersmutsad , har fågelskit på axeln och en bajsbrun fläck på ett olämpligt ställe mina byxor!!! Det var för två år sedan det...

NU till helgens Gröna Lund besök...håll i er det blir värre...

Efter en timme i parken skulle jag och barnen besöka lustiga huset. Den här gången hade jag lärt mig min läxa och har en svart enkel topp och svarta långa shorts, praktiska och bekväma kläder..

Jaja, vi skulle besöka lustiga huset..

Ni vet den där trappen vid ingången till lustiga huset där trappstegen går åt olika håll...jag vet inte vad som hände men jag fick helt enkelt en blackout där och kom varken ner eller upp. Mina ben for åt olika håll och eftersom jag vet att det sitter folk och tittar så känner jag hur pinsamt dålig jag är. Jag kämpar och försöker och rätt som det är åker mitt ena ben uppåt och det andra ner...ritsch!!! Just i detta ögonblick spricker mina byxor!!!

De spricker från grenen och hela vägen ner i ett svep till foten, jag blottar hela vaden, låret och lite av trosorna!!! Jag höll på dö!!! Tar mig på något sätt in i lustiga huset och det ända jag tänker är..hur fasen gör jag då jag kommer ut!! Jag vägrar visa mig så här!!

Ja..som ni förstår så blev jag ju tvungen att ta mig ut och sen stod jag panikslagen bakom Oscars vagn och visste inte vad jag skulle göra. Mannen sprang runt för att leta något jag kunde ha på mig vilket det så klart inte fanns. Han sprang och letade efter personal i kostymförrådet för att kolla om de hade nål och tråd...efter tejp.. efter nåt!

Det slutade med att jag gick hela dagen med byxor som jag hade häftat ihop med en häftapparat! ...och de sprack ideligen upp så jag fick gå och häfta i hop dem igen.. :D

På Djurgårdsfärjan tillbaka och i tunnelbanan gav byxorna vika så jag knöt åt dem litegrann med ett snöre för att inte blotta trosorna..men resten fick vara.

Till min räddning kan jag säga att jag hade Oscars vagn att gömma mig bakom, samt att det var otroligt mycket folk ute och man kan faktiskt gömma sig i en folkmassa också..

SÅ..nu vet ni vem som visat trosorna på Gröna Lund!
Det var lilla jag det :)

...och givetvis träffade jag där också en gammal bekant hemifrån, så det är inte lönt att försöka tysta ner hela historien heller..

Ja, nu vet ni också..

:)

Pinsamt!

4 kommentarer:

  1. Ha ha ha vad pinsamt, ja du Ulle vi lantisar ska kanske hålla oss i svampskogen...Vad jag har längtat till du kommer hem så man får nåt att läsa. Kram från Petra

    SvaraRadera
  2. Haha, stackare ;) Dom borde ha en liten klädaffär inne på sånna ställen, men nödkläder till salu :P

    SvaraRadera
  3. ha ha ha,jag tror jag dör!!!
    Jag har haft en dj-lig morgon och en dj-ligare förmiddag,ingenting känns som jag skulle kunna få upp humöret på.satte mig för att sura vid datorn o råkade hamna på din blogg och fick läsa om ditt stockholms besök o helt plötsligt sitter jag o skrattar så tårarna rinner!
    kände att jag måste skriva o tacka för att du räddade min dag!

    SvaraRadera
  4. Nämen oj!!! Vilken pinsam grej!! Förstår att d inte ville komma fram och hälsa... fast jag hade inte tyckt det gjorde nåt! Jag är ganska enkel själv och det lät som en sån grej som absolut skulle kunna hända mig!!! Häftapparat var ju en fiffig lösning ändå! Hihihi!!
    Kram från Kristina "Snice"

    SvaraRadera